Frieri i Barcelona
Helt ovetandes så var vi påväg ner till stranden, uppklädda för att fira in det nya året tillsammans, champagnen var nedpackad och kamerorna var med för att fånga den perfekta solnedgången..
…
När L bestämde sig för att det perfekta ögonblicket skulle vara i Barcelona då började planeringen som jag inte hade en aning om. Det är många bitar som faller på plats när jag tänker tillbaka, som till exempel ringen. Ann och Hanna ville ha en gemensam ring och skulle beställa så snart som möjligt och behövde mitt fingermått.
När L ”glömde” telefonen hos min mamma men istället bad om välsignelse av mamma, mormor och bror.
När jag var på arbetet så tillbringade L sin tid att planera, han kollade ut ringar och spenderade tid i Ösmo hos Ann och Jacob. Där planerade de allt i minsta detalj, de hade ringarna i sin väska, gjorde backups om jag skulle misstänka något. Han hade också Ösmo som ursäkt men istället var hans motiv att be om välsignelse av min far samt familj.
Vi vaknar upp i ett strålande Barcelona och lägger upp ett schema så vi ska hinna med allt till tolvslaget. Dagen startar vi med uteserveringar och sangria, jag ville starta sista dagen på året med shots, L var inte så förtjust i idén och jag förstod inte varför.. Det blev shots, tequila..
Efter lunch och några fler uteserveringar var det dags att bege sig tillbaka till hotellet för att göra sig iordning, vi gjorde oss nyårsfina tillsammans och drack massa gott. Solnedgången skulle ske 17.30 och jag var ju såklart lite sen med sminkning och hår..
”Jag älskar dig av hela mitt hjärta, vill du göra mig till den lyckligaste mannen i världen. Vill du gifta dig med mig?”
Väl påväg ner till stranden så hade vi bråttom då vi var lite sena. När vi kom till hamnen så började vi fotografera, Ann som är fotograf hade med sig kamera och reflexskärm så vi kunde få fina bilder. Vi hittade en fin plats i hamnen med berg och en staty i bakgrunden. Vi tog gruppbilder och fina parbilder samtidigt som L höll i en ask som jag inte såg och väntade på rätt tillfälle. Jag stod med ryggen emot och var helt inne på att fota och när jag vänder mig om så står han där på knä med två ringar i en ask.. Den känslan kommer jag aldrig glömma, jag gick iväg en bit och snurrade i cirklar, chocken var otrolig! Samtidigt går massor med människor förbi och applåderar, det kommer glädjetårar och han trär på ringarna. Vi hann aldrig ned till stranden men det ögonblicket mitt i hamnen slår allt. Vi korkar upp bubblet och skålar, gråter, kramas och är lyckliga. Därefter fortsätter vi fira…
/Angelica
